Sex år efter Girjasdomen – så förändrades jakten i fjällen

Robert Olausson är född och uppvuxen i Gällivare kommun och har svårt att föreställa sig ett liv utan jakt och fiske. Han är uppvuxen med jakten och har minnen från barndomen då han följde med sin pappa till skogen. Foto: Erik SimanderFör sex år sedan fick Girjas sameby ensamrätt att bestämma över vem som får jaga och fiska i deras fjällområde. För ripjägaren Robert Olausson innebar det slutet på en familjetradition.

– Den svenska marken ska vara tillgänglig för alla svenskar,säger han.

Men frågan är hur mycket tillgången till jakt och fiske förändrats efter domen?

Jägaren Robert Olausson spänner på sig skidorna för att tröska sig upp för lågfjället Dundret utanför Gällivare. Hans två settrar Sheila och Tös springer i sicksack framför honom.

Dundret är markerna där hans hundar tränas i att hitta ripor på fjället.

Jakt på älg och ripa är en stor del av hans liv och det är till fjällen han åker. Men i Girjas samebys område jagar han inte längre.

Länk till grafik

Sex år har gått sedan Girjas sameby vann en historisk seger i Högsta domstolen. Domen innebär att samebyn,och inte staten,har rätt att bestämma över vem som får jaga småvilt och fiska på statens mark ovan odlingsgränsen inom samebyns område.

Kort efter domen bestämde sig samebyn för att enbart sälja jakt- och fiskekort till norrbottningar.

– Min son bor utanför Norrbotten,vilket innebär att han inte får köpa ett jaktkort av Girjas. En familjetradition där vi brukade jaga ihop bröts.

För Robert Olausson är naturupplevelsen i Girjas speciell.

– I början av september är det fortfarande långa dagar. Det kunde räcka med att jaga några timmar,äta en god lunch på fjället och sedan fiska.

Bild 1 av 3Robert Olausson tränar med sina settrar Sheila och Tös på lågfjället Dundret i Gällivare. Där försöker de återskapa en jaktsituation,för att både träna inför jakten och de tävlingar som Robert Olausson deltar i. Foto: Erik Simander

Bild 2 av 3Förutom att jaga hjälper Robert Olausson till med ripinventeringen på lågfjället Dundret via hundklubben Dundret. Foto: Erik Simander

Bild 3 av 3Robert Olausson anser att det är Länsstyrelsen som ska upplåta jakten och fisket på statens mark. Foto: Erik SimanderHan stannar till och blickar ut över fjällvärlden och konstaterar:

– Länsstyrelsen ska upplåta jakt och fiske på statens mark. Den svenska marken ska vara tillgänglig för alla svenskar.

Som född och uppvuxen i Gällivare kommun är närheten till jakt och fiske viktigt.

– Annars skulle jag inte bo här. Vi som vistas i fjällen och bor i inlandet är som ett naturfolk.

20 mil norrut reflekteras solen mot snöklädda fjällmassiv. Tomas Marsja,ordförande för Girjas sameby,står mitt på sjön Ladtjojaure,mittemellan Nikkaluokta och Kebnekaise.

Han pekar mot en av bergstopparna där renarna håller till på höstarna.

– Girjasdomen bekräftar att vår rätt bygger på långvarigt bruk av marken. Det var ett erkännande för renskötseln,att den inte bara är en verksamhet bland andra.

Girjas samebys ordförande Tomas Marsja upplever att lokalbefolkningen har tagit emot domen på ett bra sätt. ”De tycker det är hur bra som helst nu,det är inga andra människor här än de själva,som alltid har varit i området”,säger han. Foto: Erik SimanderEfter domen valde samebyn att förkorta jaktsäsongen på ripa. Enligt Tomas Marsja är det för att låta ripkullarna växa till sig och för att låta renhjorden få vara i fred inför samling till slakten.

– Vi har inte fått till oss att folk har problem med det,säger Tomas Marsja.

Han fortsätter:

– Människor får vara i området. Vi skjuter på jaktsäsongen för att renen ska få lugn och ro. Det handlar inte om personlig vinning för oss.

Enligt uppgifter från Länsstyrelsen i Norrbotten såldes 184 jaktkort under säsongen innan Girjasdomen. Förra säsongen sålde Girjas sameby 95 jaktkort.

Tomas Marsja har en teori om varför det har minskat.

– Möjligen köpte många utländska jägare jakt- och fiskekort tidigare. Nu är det bara norrbottningar och då försvinner en del som köpte tidigare.

För Tomas Marsja handlar inte renskötseln om en åsikt eller ett politiskt projekt,utan att sätt att leva. ”Jag lever för renen. Renen får hela tiden lida för markintrång men det är vi som behöver föra deras talan”,säger han. Foto: Erik SimanderOm domen lett till någon förbättring eller försämring för miljön eller djurlivet i området är svårt att avgöra. Det har inte gått nog lång tid,menar experter.

– Girjasdomen innebar i princip en privatisering av fiskerätten,tillsynen och inventeringen är upp till dem själva att sköta. De är i det perspektivet precis som andra privata fiskerättsägare,säger Dan Blomkvist,länsfiskekonsulent på Länsstyrelsen i Norrbotten.

Ripbeståndet är generellt bra i Sverige,enligt Maria Hörnell Willebrand,som följt ripstammen under lång tid. Hon är forskare i viltekologi på Universitetet i Innlandet i Norge.

Enligt henne är det flera parametrar som spelar in för hur ripbeståndet under en jaktsäsong ser ut. Och för att kunna säga något om effekterna av senarelagd jaktstart i Girjas sameby behöver man jämförbara inventeringsdata,menar hon.

– Den svenska jaktstarten är biologiskt rimlig då ripkycklingarna är självständiga vid den tidpunkten. En senarelagd start skulle i teorin ge ungarna lite mer tid,men forskningen visar att det inte är jaktstarten som är den avgörande faktorn.

– Det är framför allt predation på kycklingar och tillgången på smågnagare som styr hur rippopulationen utvecklas.

År 1977 erkändes samerna som urfolk i Sverige och urfolksrättigheter skrevs in i grundlagen 2011. Sverige har fått återkommande kritik från både nationellt och internationellt håll för att inte säkerställa minoritetens rättigheter. Foto: Erik SimanderÅter till sjön Ladtjojaure där Tomas Marsja morsar åt en kollega från grannsamebyn som åker förbi med skoter. Renskötseln betyder allt för honom.

– Jag rör mig med renarna,jag lever för renen och jag arbetar för renen. Om vi ska ha någonting kvar av den här renskötseln måste vi stå upp för dem.

Han sitter själv i Sametinget och företräder Sámiid Riikkabellodat,Samelandspartiet. Ett parti som bland annat vill verka för att jakt- och fiskerättigheter ska utgå från Girjasdomen.

Han blickar upp mot fjällen och funderar över den senaste tidens politiska utspel kring att inskränka samiska rättigheter.

– Om vi skulle tappa våra rättigheter,som skyddar markerna,skulle fjällkedjan bli full med gruvor då? Vad skulle hända med djuren? Det är inte en värld för mig i alla fall.

Läs också: Staten vill stoppa samer att få makt över fjälljakt

Läs också: KD:s utspel om samers rättigheter väcker ilska

Fakta.Girjasdomen

År 2009 stämde Girjas sameby staten för att få ensamrätt till småviltsjakt och fiske. Bakgrunden var en lagändring från 1993,då staten tog kontrollen över småviltsjakten och fisket.

I januari 2020 slog Högsta domstolen,HD,fast att Girjas sameby,inte staten,får bestämma över småviltsjakt och fiske på sina marker ovan odlingsgränsen. Domstolen hänvisade till samebyns historiska rätt till området,så kallad urminneshävd,och till Sveriges folkrättsliga åtaganden.

Efter domen tillsatte den dåvarande regeringen,Miljöpartiet och Socialdemokraterna,Renmarkskommittén,för att utreda om fler samebyar skulle ha samma rättigheter som Girjas. Arbetet skulle utgå ifrån HD-domen. I november 2024 lade landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) ner kommittén efter ”omfattande kritik”.

Så påverkades jakten och fisket

Precis som före Girjasdomen,när länsstyrelsen stod för försäljningen,säljer Girjas årskort eller dygnskort. Priserna ligger på samma nivå som de gjorde hos länsstyrelsen,både för fiske- och jaktkort.

Girjas sameby har skjutit på jaktpremiären på de tio jaktområdena som de förfogar över. På två av dem startar jakten den första september,en vecka efter ordinarie premiärdatum. På resterande områden startar jakten den 15 september.

Källa: Girjas sameby,Länsstyrelsen i Norrbotten